Team MoTo

Grattis på 62-årsdagen Svenska marathonsällskapet!

I år valde vi att spinga de stipulerade 6,2 km ute på Järvafältet. Det var en solig och skön dag, så vi njöt där vi tuffade fram. Det kändes fortfarande tungt efter det ofrivilliga uppehållet och därmed ganska trist inför Borlänge nästa helg.

Efter att ha sprungt klart själva sträckan för födelsedagsjoggen stötte vi på Jenny som satt i solen med Smulan och mådde bra. Ja, ja tänkte vi - är det det här som är träningen inför Borlänge? Jenny har också varit dålig så vi är flera som är lite oroliga inför Borlänge. men det tar vi då - nu är det fördelsdagsbarnet som ska firas. Hipp, hipp, hurra!

Vårt riktiga hemmalopp i Sundbyberg. I år var det 50-årsjubileum för loppet och det kunde vi ju inte missa. Tyvärr hade vi fått göra ett ofrivillligt uppehåll i löpningen i tre veckor före loppet p g a halsont, hosta och snorande, så formen var inte på topp. Vi hade dessutom anmält oss till den längsta distansen (16,8 km) även i år, vilket vi fick känna av.
Det kändes tungt när starskottet gick och riktigt tungt redan innan vi sprungit/lufsat första varvet. Andra varvet blev ännu värre och tredje varvet kändes knappt genomförbart. Väl i mål, absolut sist, var gråten nära. Det kändes som att nu var det färdigt med allt vad löpning heter, så här kan det inte vara, nu är det bara att ge upp........Borlänge var inte att tänka på längre o s v.

Loppet som sådant var trevligt som det brukar vara, men nog hade de kunnat göra lite mer av ett så stort jubileum. Plaketten var desigand i gammaldags stil för ändamålet, för övrigt var det inte något extra. Det fanns visserligen en jubileumströja i bomull att köpa på plats, men det kändes inte aktuellt att köpa. Hade det varit en funktionströja, kanske, men nog hade det väl kunnat ingå en tröja ett år som detta.

Runners Stores utfförsäljning var bra som alltid och även i år lyckade vi komma hem med var sin påse, trots att vi redan har allt i flera upplagor. Konstigt eller hur?

Poäng: xx

Undrar vad jag tänkte på när jag anmälde oss till det här loppet? Ja, det var vad jag kände på eftermiddagen denna kyliga lördag. Jag själv helt orkeslös och Tommy nyopererad. Vi tog bilen och hade tur att hitta en p-plats nära starten i Tanto. Vi tog ut våra nummerlappar och små ljusstavar i olika färger som man kunde sätt ihop. Därefter gick vi till ett fik för att få lite värme innan starten.

När vi kom tillbaka till Tanto var det kaos i väskinlämningen. Det är märkligt att de som arrangerar lopp aldrig lär sig var flaskhalsarna är.... :-). Vi lyckades dock bli av med jackor ock väskor med 5 minuter tillgodo och hann till starten. De färgglada ljusstavaran föll dock av redan innan start. De kantade sedan stora delar av banan.

När vi väl var igång blev det riktigt kul. Banan var omväxlande och trevlig och kändes lite annorlund. Det var nog första gången som det kändes kul att springa två varv på samma bana. Utefter banan fanns det eldar, marshaller, många glad funktionärer och till och med lite publik. Allt fungerade bra. I mål väntade blåbärsoppa, en annorlunda medlaj och en IceBug skopåse med en fin buff i. Vi var kvar under prisutdelningen där det delades ut många fina priser. Ett kul och trevlig lopp.

Poäng: xx

Divers Paradise. Ja, det är så det är på Bonaire. Hela ön är ett dykparadis. Här finns allt lättillgängligt och fritt. Man dyker på egen hand och planerar sina dykmål och dyk efter egen önskan.

För vår del var det fjärde gången som vi var här, så vi har börjat känna ön en del. Då vi inte har dykt på några tog vi det väldigt försiktigt för att känna in vår utrustning och oss själva igen. De första dyken gjorde vi på lugna plaster och med luft. Allt kändes bra och det var som att det var igår som vi senast var där.

Största problemet, i den mån det är något problem, är att komma i och ur vattnet när vågorna slår. Det är lätt att slå omkull och åka med som en vante och med tung utrustning på ryggen är det inte så lätt att resa sig alla gånger. Man ligger snällt där som en sköldpadda på sitt skal. Det ser säkert kul ut, men är det inte. :-)

Vi fick se många underbara varelser. Några av höjdpunkterna var en stor grön muräna som bor i ett litet vrak, stora rockor, groupers, tarpons, angel fisch, squeed ...ja, alla är de så fantstiska.

Väl upper ur vattnet möter iguaner och ödlor i alla storlkar upp och vill dela vårt mellanmål. Det är lika kul varenda gång.

På Bonaire  finns 64 olika landyk utmärkta och nästa lika många runt ön Klein Bonaire en kort bit ut. Så det finns alltid något att upptäcka eller återse. Inte minst vraket Hilma Hooker.

Att spring i linne och kortbyxor är förstås helt underbart och ger glädje och energi. Vi fick dock ganska snabbt erfara hur mycket värmen, och inte minst, solen bryter ner krafterna. På vårt första pass kom vi ca 3,5 km, sen var det stopp. Kraften i benen var borta och vi fick börja lägga in gångpauser. Att försöka springa i backar var inte att fundera på. Vi försökte spring på morgonen eller kvällen när det är lite svalare. Då gick det lite bättre, men vi fick acceptera att här springer vi med gångpauser. Det ingår liksom. Som längst sprang och gick vi 22,5 km i riktigt kuperad terräng. Det tog över tre timmar! Men bra träning är det.

På Bonaire är den nordvästra delen av ön kuperad och sydöstra platt, så man kan välja lite vilken typ av träning man önskar. Vinden är dock en annan faktor. Den är härligt varm och skön, men ibland var det som att springa rakt in i en vägg och då hjälper det inte så mycket att det är platt. De sedan tidigare kraftlösa benen orkar liksom inte med väggen riktig.

Vi sprang varannan dag. På nyårsloppet Fun Run träffade vi några bofasta holländare som bjöd in oss att spring med deras lilla tränignsgrupp som springer  tillsammans på måndagar. Vi orkade dock inte riktigt detlta den måndagen som vi hade kvar då vi hade de 22,5 km i benen fråna dagen innan. Men det var jättekul att fräffa de här trevliga människorna och nästa gång ska vi vara med. Löpningen förenar som någon klok löpare har sagt.

Att sen komma hem och springa i snö och modd var förstås ingen höjdare, men det var betydligt lättare att springa utan gångpauser igen.

Varenda steg som vi får ta på Bonaire är värt så mycket för oss så det spelar ingen roll att de blir kraftlösa.  Bara vi får vara där. Planering för nästa resa pågår.

Ett urgulligt litet lopp!
På Bonaire finns det lite spridd information om vad som händer på ön. I det här fallet stod det bara en rad om Fun Run 2-4-5 km i december i en informationsfolder. Ingen visste något mer. Till slut lyckades turistbyrån få fram information. Jo då, 31 december kl 17:00 skulle det gå ett lopp på ca 4 km med start på stadion. Registrering kunde göras dagen innen på restaurang Zee Zicht mellan kl 16-18.

Väl på plats för registrering fanns där bara tre äldre herrar i baren, men vi hade kommit rätt. De skrev upp oss på en lista och vi fick varsin nummerlapp. Ingen kostnad. När vi var klara kom ett gäng yngre killar och anmälde sig. Jaha, tänkte vi, det bli väl några ungdomar och vi, men det kan ju bli kul ändå.

Väl på plats vid station på utsatt tid på nyårsafton fanns där bara vi och en kille till. Efter ett tag kom det fler ungdomar. Vi skulle visst bli 11 stycken. Starten gick inte kl 17:00. Strax efter 17 började det komma en del holländare, både ungdomar och vuxna och en äldre gångare m fl. Vi blev ca 18 personer. När de förklarat banan var dags för start. Då gick Richard (som höll i det hela) bara rakt ut på gatan stoppade trafiken, ställde upp oss tvärs över gatan och staratde iväg oss med en vissling. Vi sprang runt hit och dit, följde huvudgatan genom Kralenijk, svängde av igen och plötsligt var vi i mål. Sträcka 1,92 km. Lite kortare än vad som sagts m a o. Väl i mål fick vi juice, vatten och kycklingsoppa (tror vi). Vi satt kvar och pratade med flera jättetrevliga löpare och sen blev det prisutdelning. Nästan alla fick pris/medalj, dock riktigt alla.

Efter en promenad tillbaka till stadion och bilen log vi stort på väg hem och tyckte nog att vi varit med om ett underbart litet nyårslopp även 2013.


Poäng: svårt att sätta, men känslomässigt maxpoäng.

Ett kul och trevligt arrangerat lopp av Perta Kindlund och Runacademy. Samlingen var på kliniken på Lijleholmen där vi kunde lämna kläder mm. Nästan alla var utklädda till tomtar, lucior, snö- och pepparkaksgubbar. Så även vi.
Vi joggade iväg i samlad grupp med pannlampor på längs vattnet till ett skogsparti. Där startade en terrängbana på någon kilometer som man sprang i sin egen takt så många varv man ville innan det var återsamling och gemensam jogg tillbaka till kliniken.

Väl tillbaka bjöds det på glögg och pepparkakor. Det var också en stor utlottning med flera generösa vinster. Vi vann en löptekninggenomgång med Petra (ME) och en timmes massage (TL). Jättekul!

Det här är absolut ett lopp som vi tänker vara med på nästa år igen.

Så var vi igång med TSM-träningen igen. Kul!

Vi sprang med 4.45-gruppen den här gången, så för oss var alla ledarna nya och likaså kamraterna i gruppen. Det var dock lika trevligt här. :-)

Vår grupp och fyra grupper till började med att springa. Sen var det styrka och stretch inne på Stadion innan det var dags att ta en snabb dusch och ge sig iväg till GIH och dagens föreläsning. Där bjöds det på återhämtningsdryck, banan och vatten innan förläsningen. Malin och Anders gick först igenom upplägget och annan viktig information inför den här omgången med TSM och sen kom Kristian Paltén och Carina Boren och berättade om sin löpresa från Miklagård till Stadsgård (Stadshuset). En trevlig och spännande föreläsning som inspirerar till att gör något sådant själv, fast i mycket mindre skala.

Efter föreläsningen bjöds det på kaffe och smörgås och en liten mässa där TSM:s samarbetspartner ställde ut. Tyvärr sålde inte Löplabbet ut lika mycket kläder mm och inte till samma låga priser som förra året, men en tröja blev det i alla fall. Efter lite mingel och fika på golvet åkte vi sen hem igen,

RunFightCancer är ett välgörenhetslopp för att samla in pengar till cancerfonden. Loppets initiativtagare är Tomas Brunzell. Tomas är själv drabbad av cancer och vill nu göra något för att bidra till cancerforskning.

Loppets start- och målområde låg på parkeringen vid Gripsholms slott. På området fanns bl a kaffe, bullar mm att köpa och grillkorv där man själv fick betämma vad man ville betala för korven. Loppets konferenciär Pär Lernström,  tillsamman med Erika Kits Gölevik, uppmanande natruligtvis alla att köpa dyr korv. Alla pengar från försäljning av lotter, mat och dryck gick direkt till Cancerfonden, precis som alla startavgifter och det som aktionen av skänkta priser gav. Dyrast blev fyra biljetter till finalen av Idol i Globen i december. De gick för 12.500 kr. Inte illa. Totalt smalades det in en bra bit över 100.000 kr.

Loppet var på ca 5 km och gick på en fin slinga runt i omgivningen utanför Gripsholms Slott. Banan var lätt kuperad och omväxlande. Till och med solen tittade fram lite. Väl i mål fick alla en drick, banan och ett fint diplom.

Efter målgång var det sen prisutdelning, akution och lottdragning.

Tack Tomas för ett fantastisk initiativ och alla ni som hjälpt till för att få ihop det hela. Vi kommer tillbaka nästa år.

Nu är det gjort. Genom eld och vatten................nej, någon eld var det inte den här gången, men väl vatten. Det var en kul bana med blandat innehåll. Vatten, lera, sandtag som kändes som en vandring i öknen, hemsk skidbacke, 75 m bäverdamm, kryphinder mm, men också fina sträckor att spring på. Lida är ett fint område så det är alltid trevligt att springa där i det lite speciella landskapet.

Väl i mål kändes det riktigt bra att få den kända TjurRuset-medaljen. Den ska liksom ingår i en medaljälskares samling, och nu gör den det. Det blev också en fin TjurRuset-mössa som älskling överraskade med efter målgång.
Poäng: 23