Det ösregnade och blåste småspik när vi klev ur bilen vid Norska Idrottshögskolan. Ingen vidare början på ett lopp typ Råskinnet. Vi fick nummerlapparna hyfsat fort och hittade en hörna inne i lokalerna där vi kunde sitta i värmen till det var dags för start. Vi startade i näst sista startgruppen så det gjorde ytterligare 30 min väntande.
Starten gick och vi hann inte springa 10 meter innan man trampade i lera upp till fotknölarna. Vi sprang i princip 8,5 km i lera i sankmark, rötter, stenar, i sjön, vadade upp till armhålorna, ramlade på leriga isfläckar och klättrade upp och ner på hala stenar och lera i branta sluttningar. För oss vanliga gick det i princip inte att springa många meter. Som tur var kom det lite grusväg och stig på slutet.
Banan var ett konstant lerträsk så efter ca 5 km kändes det att det började bli tråkigt. Det vara bara "more of the same". Jämfört med TjurRuset var det klart tuffare men inte lika kul då det inte var några hinder eller någon omväxling. Det fanns några km-skyltar, men ingen vätska ute i banan. Funtionärerna var alla glad och trevliga.
Väl i mål fick man Råskinnets funktionströja, banan och återhämtningsdryck. Tyvärr ingen medalj vilket drar ner poängen. Då vi var bland de sista kunde vi i lugn och ro duscha och byta om och sen åka tillbaka till hemmet.
Poäng: xx
