Vårt riktiga hemmalopp i Sundbyberg. I år var det 50-årsjubileum för loppet och det kunde vi ju inte missa. Tyvärr hade vi fått göra ett ofrivillligt uppehåll i löpningen i tre veckor före loppet p g a halsont, hosta och snorande, så formen var inte på topp. Vi hade dessutom anmält oss till den längsta distansen (16,8 km) även i år, vilket vi fick känna av.
Det kändes tungt när starskottet gick och riktigt tungt redan innan vi sprungit/lufsat första varvet. Andra varvet blev ännu värre och tredje varvet kändes knappt genomförbart. Väl i mål, absolut sist, var gråten nära. Det kändes som att nu var det färdigt med allt vad löpning heter, så här kan det inte vara, nu är det bara att ge upp........Borlänge var inte att tänka på längre o s v.
Loppet som sådant var trevligt som det brukar vara, men nog hade de kunnat göra lite mer av ett så stort jubileum. Plaketten var desigand i gammaldags stil för ändamålet, för övrigt var det inte något extra. Det fanns visserligen en jubileumströja i bomull att köpa på plats, men det kändes inte aktuellt att köpa. Hade det varit en funktionströja, kanske, men nog hade det väl kunnat ingå en tröja ett år som detta.
Runners Stores utfförsäljning var bra som alltid och även i år lyckade vi komma hem med var sin påse, trots att vi redan har allt i flera upplagor. Konstigt eller hur? 
Poäng: xx